svaret är nej
min själ har talat
Det spelar nog inte någon roll hur mycket man säger att man hatar en människa.. En människa som faktiskt förstört ens vardag. Bara för att jag just hatar personen så mycket hatar jag ännu mer hur omgivningen reagerar. Vilket jag uppfattat som '' det blir bra'' reaktionen. Fuck off att det blir bra, ja kanske en dag! men för i helvete inte nu.. och för i helvete inte i morgon... där med inte om ett par jävla år! jag vet med 100att jag går igenom det här ensam oavsett om personer påstår sig finnas där.
Jag vet inte om ni kanske förstått att jag ropat på hjälp, försökt leta kontakten. I själva handlingen verkar det som att personer sakta försvinner ifrån mig, vilket gör mig orolig på hur människors beteende kan förvandlas. Speciellt dem personerna som man förlitat sig på.. Det är tråkigt och gör ondare än vad som egentligen har hänt mig. Jag har bara delat tankar med min psykolog. En av de tankar jag delade med henne var om att de närmaste kanske bara inte vet hur de ska hantera situationen gällande sak. Fast oavsett om tanken slår mig att det skulle vara så förstår jag inte hur man kan avstå en människa som lever i trauma.. Jag vill helst bara ha mina käraste omkring mig nu, men frågan är om dem verkligen är mina käraste..
käraste vänner... Tyvärr...svaret ekar bara NEJ i huvudet.
Att tänka bra, gör så att allting löser sig!
Jag älskar allting i mitt liv just nu, är bara så lycklig och känner att allting är på godavägar! Blir bara så ledsen att min migrän ska förstöra vissa dagar och just nu är alla fem dagar viktiga i skolan för mig. Måste verkligen hinna med att bli klar med allting i god tid vilket jag inte kan bli med migränen. Hoppas bara på ett mirakel men jag har tänkt såhär att oavsett hur mycket migrän jag än kommer ha i mitt liv ska jag bara tänka positivt. Känns bara som att det är en bra motivation här i livet oavsett alla motgångar man har.
Jag har börjat tro mer och mer på Karma. Att man verkligen ska tänka positiva tankar om negativa saker. För visst kommer dåliga saker alltid att hända i livet, men det har sin mening. Så om en dålig sak händer har det bara sin mening om att det blir bra tillslut.
Så det jobbiga jag haft som ni förstår nu är min migrän sen jag var sju år. Min migrän har inte påverkat mig så där jätte mycket innan jag började i nian. Det hände så mycket för mig just då och jag blev jätte stressad i skolan vilket ledde till att jag mer och mer fick migrän. När jag slutade nian och började första året på gymnasiet trodde jag det skulle bli bättre, vilket det blev ett tag, men massor av saker hände i mitt privatliv vilket ledde till att jag tillslut inte orkade med nånting. Jag ville bara ligga hemma under täcket. Missade lite i Svenska A och Engelska A då vilket jag fick ta igen i tvåan, det blev stressit där med eftersom att jag fick massa migrän hela tiden. Klarade av Båda delarna men det hade sin nackdel så jag fick lite kvar i Engelska B och Svenska B slutet av tvåan. Som jag nu i trean ska göra klart. Vilket jag kommer hinna med innan lovet. Jätte sköööööööönt.
Men som sagt, att tänka bra tankar och motivera sig själv är det viktigaste. Jag känner att jag klarar det här för jag vet att jag kan! Sen är även pojkvännen, vänner och familjen till stort stöd!
Jag har börjat tro mer och mer på Karma. Att man verkligen ska tänka positiva tankar om negativa saker. För visst kommer dåliga saker alltid att hända i livet, men det har sin mening. Så om en dålig sak händer har det bara sin mening om att det blir bra tillslut.
Så det jobbiga jag haft som ni förstår nu är min migrän sen jag var sju år. Min migrän har inte påverkat mig så där jätte mycket innan jag började i nian. Det hände så mycket för mig just då och jag blev jätte stressad i skolan vilket ledde till att jag mer och mer fick migrän. När jag slutade nian och började första året på gymnasiet trodde jag det skulle bli bättre, vilket det blev ett tag, men massor av saker hände i mitt privatliv vilket ledde till att jag tillslut inte orkade med nånting. Jag ville bara ligga hemma under täcket. Missade lite i Svenska A och Engelska A då vilket jag fick ta igen i tvåan, det blev stressit där med eftersom att jag fick massa migrän hela tiden. Klarade av Båda delarna men det hade sin nackdel så jag fick lite kvar i Engelska B och Svenska B slutet av tvåan. Som jag nu i trean ska göra klart. Vilket jag kommer hinna med innan lovet. Jätte sköööööööönt.
Men som sagt, att tänka bra tankar och motivera sig själv är det viktigaste. Jag känner att jag klarar det här för jag vet att jag kan! Sen är även pojkvännen, vänner och familjen till stort stöd!
För mycket att säga
Det finns många saker här i världen jag dagligen går runt och tänker på. Det mesta är om människans beteende. Hur vi människor tar beslut, tänker, gör, ser på saker osv. Jag tänker lite allt för ofta och har hela tiden nånting att säga. Oftast är det Klas som får lyssna på allt skit jag bara svammlar om, han är inte ens ett dugg intresserad ibland och säger bara ´´Jenny du tänker bara för mycket ibland´´ och ja det gör jag. jag tänker alldeles för mycket.
Det jobbigaste är nog även att jag bara måste säga vad jag tänker för annars sitter det kvar i mitt huvud. Jag älskar att prata, dela med mig, disskutera om saker. Men ibland finns det kanske inte människor som alls bryr sig. Åh jag menar, hur kul är det att prata med en människa som inte alls orkar höra på det man har att säga. Inte alls kul. Därför kommer jag att dela med mig om många av mina tankar som kan vara från det levande till det som inte ens finns. Anledningen till att jag mer än gärna även delar med mig om mina tankar här på bloggen är nog mest för att kunna få skriva ut allting jag har att säga. Sen jag varit liten har dagboksgejen varit en viktig del av mitt liv. Bara klottra ner lite skit i en bok om hur just jag känner för tillfället. Det tråkiga med det är att ingen alls kan läsa och så hemliga saker skriver jag inte ens om. Allting som jag inte vill ska komma ut skriver jag väl förtusan inte ner, det minns jag bara.
Det jobbigaste är nog även att jag bara måste säga vad jag tänker för annars sitter det kvar i mitt huvud. Jag älskar att prata, dela med mig, disskutera om saker. Men ibland finns det kanske inte människor som alls bryr sig. Åh jag menar, hur kul är det att prata med en människa som inte alls orkar höra på det man har att säga. Inte alls kul. Därför kommer jag att dela med mig om många av mina tankar som kan vara från det levande till det som inte ens finns. Anledningen till att jag mer än gärna även delar med mig om mina tankar här på bloggen är nog mest för att kunna få skriva ut allting jag har att säga. Sen jag varit liten har dagboksgejen varit en viktig del av mitt liv. Bara klottra ner lite skit i en bok om hur just jag känner för tillfället. Det tråkiga med det är att ingen alls kan läsa och så hemliga saker skriver jag inte ens om. Allting som jag inte vill ska komma ut skriver jag väl förtusan inte ner, det minns jag bara.
2012-09-11 avskyr listan
Jag tänker inte vara den här bloggaren som kommer att skriva om enbart alla mina lyckliga & roliga dagar. Nej, jag tänker faktiskt dela med mig av min bittra sida, den personen jag gått runt och varit hela dagen. För jag blir bara så förbannad på människor som inte kan ta en disskution på låg nivå utan att bli yxtokig för att den andra har en åsikt. Vafan, alla har åsikter och alla får väl säga vad fan dem vill utan att en människa ska bli arg som satan och rikta allting just mot sig... Nej tappar glädjen att försöka vara glad.
- folk som inte kan ta åsikter när de själva ger öppna händer.
- folk som bara avbryter andras samtal med att berätta någon helt oviktigt.
- eller folk som bara avbryter mitt i en mening bara för att få prata själv.. MORRR..
- folk som inte tar en person på allvar & skämtar bort allting.
- folk som blir minsta lilla arg för att den själv misstolkar vad man sagt.
- folk som inte kan ta åsikter när de själva ger öppna händer.
- folk som bara avbryter andras samtal med att berätta någon helt oviktigt.
- eller folk som bara avbryter mitt i en mening bara för att få prata själv.. MORRR..
- folk som inte tar en person på allvar & skämtar bort allting.
- folk som blir minsta lilla arg för att den själv misstolkar vad man sagt.
- folk som bara inte kan varva ner & andas lite.
- folk som leker viktig & lägger på ett förstort ansvar över sig själva när det inte ens är behövligt.
- & för att göra allting mer lättsamt, RÄKOR, KAVIAR, KORV... ja, det var väl saker som jag hatar just nu. hrmr.. ursäkta avskyr menar jag väl.
Nu är vi bara bekanta
Vad får egentligen människor att tro att man är vänner för evigt även om man inte ens kan bry sig och fråga hur man mår? Jag känner inte direkt att jag har de vänner jag kvar som jag hade för ett halvår sen. Allting förändras och man lär sig inom kort vilka som står kvar. Livet går väl tydligen ut på det viset.
Men livet är väl vafan vad man gör det till också. Så vad är det för fel på en del människor idag att verkligen försöka ta tag på vänskapen istället för att komma på hundra miljarder ursäkter varför man inte kan. Ursäkter som låter i stilen att man har så fullt upp. Visst självklart kan man ha fullt upp, men man kan väl fan lyfta på telefonen en kvart och prata lite skit så man vet vart man har människorna. Så funkar det tydligen inte för en del och det värsta är när man väl råkar möta varandra ute på gatorna och bara för att man inte har något mer att tillägga utbrister den ena: åh men vi kan väl träffas snart! Javisst säger man artigt och dumt. Man vet redan när personen utrycker sig så kommer det aldrig att hända.
Så vad gör man som person i denna situation. Ser ner på sig själv en stund och tänker att man kanske gjort fel. Fast man inte har det. Får ångest och mår dåligt.. Inser kort efter en stund, vafan sitter jag här och är ledsen åt en så ovärd kompis! Kompis, vänta nu, bekant. Vi var kompisar, bästa vänner.
Men livet är väl vafan vad man gör det till också. Så vad är det för fel på en del människor idag att verkligen försöka ta tag på vänskapen istället för att komma på hundra miljarder ursäkter varför man inte kan. Ursäkter som låter i stilen att man har så fullt upp. Visst självklart kan man ha fullt upp, men man kan väl fan lyfta på telefonen en kvart och prata lite skit så man vet vart man har människorna. Så funkar det tydligen inte för en del och det värsta är när man väl råkar möta varandra ute på gatorna och bara för att man inte har något mer att tillägga utbrister den ena: åh men vi kan väl träffas snart! Javisst säger man artigt och dumt. Man vet redan när personen utrycker sig så kommer det aldrig att hända.
Så vad gör man som person i denna situation. Ser ner på sig själv en stund och tänker att man kanske gjort fel. Fast man inte har det. Får ångest och mår dåligt.. Inser kort efter en stund, vafan sitter jag här och är ledsen åt en så ovärd kompis! Kompis, vänta nu, bekant. Vi var kompisar, bästa vänner.
Men nu är vi bara bekanta....
