Snart åker vi!
Äntligen fredag. Äntligen den 25 maj. Vilket innebär att vi drar iväg till stockholm för att se Ozzy and friends. Meningen var ju att vi skulle se Black Sabbath heela orginal bandet. Men nu blev fallet inte så. Men vi drar iväg taggade ändå! Wihoooo. Bloggar inatt med bilder och så ;)
Nu är vi bara bekanta
Vad får egentligen människor att tro att man är vänner för evigt även om man inte ens kan bry sig och fråga hur man mår? Jag känner inte direkt att jag har de vänner jag kvar som jag hade för ett halvår sen. Allting förändras och man lär sig inom kort vilka som står kvar. Livet går väl tydligen ut på det viset.
Men livet är väl vafan vad man gör det till också. Så vad är det för fel på en del människor idag att verkligen försöka ta tag på vänskapen istället för att komma på hundra miljarder ursäkter varför man inte kan. Ursäkter som låter i stilen att man har så fullt upp. Visst självklart kan man ha fullt upp, men man kan väl fan lyfta på telefonen en kvart och prata lite skit så man vet vart man har människorna. Så funkar det tydligen inte för en del och det värsta är när man väl råkar möta varandra ute på gatorna och bara för att man inte har något mer att tillägga utbrister den ena: åh men vi kan väl träffas snart! Javisst säger man artigt och dumt. Man vet redan när personen utrycker sig så kommer det aldrig att hända.
Så vad gör man som person i denna situation. Ser ner på sig själv en stund och tänker att man kanske gjort fel. Fast man inte har det. Får ångest och mår dåligt.. Inser kort efter en stund, vafan sitter jag här och är ledsen åt en så ovärd kompis! Kompis, vänta nu, bekant. Vi var kompisar, bästa vänner.
Men livet är väl vafan vad man gör det till också. Så vad är det för fel på en del människor idag att verkligen försöka ta tag på vänskapen istället för att komma på hundra miljarder ursäkter varför man inte kan. Ursäkter som låter i stilen att man har så fullt upp. Visst självklart kan man ha fullt upp, men man kan väl fan lyfta på telefonen en kvart och prata lite skit så man vet vart man har människorna. Så funkar det tydligen inte för en del och det värsta är när man väl råkar möta varandra ute på gatorna och bara för att man inte har något mer att tillägga utbrister den ena: åh men vi kan väl träffas snart! Javisst säger man artigt och dumt. Man vet redan när personen utrycker sig så kommer det aldrig att hända.
Så vad gör man som person i denna situation. Ser ner på sig själv en stund och tänker att man kanske gjort fel. Fast man inte har det. Får ångest och mår dåligt.. Inser kort efter en stund, vafan sitter jag här och är ledsen åt en så ovärd kompis! Kompis, vänta nu, bekant. Vi var kompisar, bästa vänner.
Men nu är vi bara bekanta....
låt+plugg
Slutar om 10 minuter och har pluggat som fan med Kravaller inom psykologin. Det har gått otroligt bra för att hete Jenny Larsson. Har en uppgift kvar om kravaller, men mycket mer arbeten återstår så plugget får följa med mig hem.
Här får ni en låt som jag gillar.
Här får ni en låt som jag gillar.
