rockoholic

Vad får egentligen människor att tro att man är vänner för evigt även om man inte ens kan bry sig och fråga hur man mår? Jag känner inte direkt att jag har de vänner jag kvar som jag hade för ett halvår sen. Allting förändras och man lär sig inom kort vilka som står kvar. Livet går väl tydligen ut på det viset. 

Men livet är väl vafan vad man gör det till också. Så vad är det för fel på en del människor idag att verkligen försöka ta tag på vänskapen istället för att komma på hundra miljarder ursäkter varför man inte kan. Ursäkter som låter i stilen att man har så fullt upp. Visst självklart kan man ha fullt upp, men man kan väl fan lyfta på telefonen en kvart och prata lite skit så man vet vart man har människorna. Så funkar det tydligen inte för en del och det värsta är när man väl råkar möta varandra ute på gatorna och bara för att man inte har något mer att tillägga utbrister den ena: åh men vi kan väl träffas snart! Javisst säger man artigt och dumt. Man vet redan när personen utrycker sig så kommer det aldrig att hända.